Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åpaddling’

karta raukasjö

 

Att ställa in eller göra om våra planer i sista sekund börjar nästan kännas som en tradition i traditionen. Även detta år. Ett skadat knä fick oss att sätta en maxgräns på två kilometer för släp och det tillsammans med de två andra kriterierna, Jämtland och långt ifrån närmaste väg, kryddat med lite nyfikenhet fick oss att snegla åt en namnlös bäck på kartan just söder om Stekenjokk. Efter en snabb koll på satellitbilder, där bäcken iaf inte såg ut som ett slingrande stenröse, så bestämde vi oss för att satsa på ett oprövat kort: Karitjärn – Raurenjaure – Raukasjö – Sannarån – Storjola.

När vi nu hade tillgång till två bilar är det en enkel lösning på logistiken att först lämna den ena på slutpunkten (Sannarens östra spets) och sen samåka tillbaks till starten. Nackdelen är att det blir en jäkla massa bilande både innan och efter turen. Särskilt i detta fall då bilvägen runt var 20 mil men paddlingen mellan bilarna bara 3,5 mil. Så efter den långa bilturen genom dalar och över fjäll parkerade vi äntligen vid Karitjärns övergivna camping i fjällbjörkskogen söder om Stekenjokk. Klockan hade hunnit bli ganska mycket så efter en snabb middag påbörjade vi vår paddling från en vid vägkanten belägen fjälltjärn. Klockan började närma sig midnatt när vi steg i land och istället lät fötterna transportera oss och kajerna över en höjd och mot Raurenjaure, vårt källflöde till sommarens kajaktur.

 

Tältplats mellan Karitjärn och Raurenjaure

Tältplats mellan Karitjärn och Raurenjaure

 

Efter en natt vid en tjärn uppe på höjden sköt vi ut kajakerna i en spegelblank fjällsjö och tog sikte mot bortre stranden där vi hoppades att något paddelbart skulle ta vid. En av oss var ytterst tveksam och den andra odelat positiv. Vem som stod för vad låter jag vara sagt, men som tur var så fick optimisten rätt! Bäcken var inte mer än två meter bred till en början men fullt paddlingbar och helt idyllisk med kristallklart vatten och små öringar som pilade iväg till höger och vänster. Snart smalnade den dock ihop och bjöd på någon kilometer av forspaddling modell mindre. Vissa ”forsar” inte just bredare än kajaken så man fick ta i med händerna på stränderna och knuffa sig fram över de värsta stenarna. En av de få bilder vi sett från området var ett foto från 1900-talets början på en samefamilj och deras getter i Skårnja och det var inte svårt att lista ut var de getterna betat. Stora böljande gräsängar bredde ut sig samtidigt som bäcken började närma sig en å i storlek och slingrade sig genom ängs- och videlandskapet. Sakta men säkert växte ån i storlek och lugnade så småningom ned sig helt och flöt stilla de slingrande sista kilometerna ner till Lill-Raukasjön. Bäver var det ingen brist på och vi lyckades t.o.m fånga en på film när den simmade förbi under kajakerna.

 

Kvällseld vid Lill-Raukasjön

Kvällseld vid Lill-Raukasjön

 

Vinden hade mojnat helt. Vi också så efter en fin paddling över sjön gick vi i land och slog upp tältet. Middag fick intas ovanligt snabbt då mängder av rökokänsliga sandmygg gjorde oss sällskap. Sträckan dagen efter ner till Raukasjön gick otroligt fort och smidigt. Ån var som en enda stor forsränna utan synlig sten att ta hänsyn till. Bara ett jämnt flöde av skummande vatten och njutande paddlare. Raukasjön är närmare åtta kilometer lång så den utgjorde nästan en fjärdedel av hela vår paddeltur. Halvvägs ligger Raukasjö fjällgård där några bofasta styrt upp en väglös vildmarkscamp med stugor och båtar. Helt klart en fantastisk plats att få bo på. Tyvärr fanns ingen godiskiosk så vi fortsatte vidare ner mot sista forssträckan. Här hade ån blivit betydligt större och fått namnet Sannarån. Hittills hade vi tänkt att det var en perfekt nybörjartur utan farliga forsar men tyvärr blev det några riktigt stora forsar sista biten som vi (vid det tillfället) inte vågade oss på. Naturen hade också ändrat karaktär och nu var vi nere i riktigt fin gammelskog av gran. Stora träd låg stundtals långt ut i vattnet och från de höga sandåsarna vid åstranden var nya på väg ner. Men Sannarån bjöd på riktigt fin paddling och trollskog ända fram till utloppet i Sannaren. Den sista biten över Sannaren bjöd inte på några större överraskningar eller problem så snart var vi framme vid bilen och de dryga 20 milen tillbaks till Karitjärn.

Sammanfattningsvis så var det en kort men varierad och otroligt vacker fjällpaddlingstur! Att den dessutom inte krävde mer än ett släp i forsarna får ses som ganska så smärtfritt. Vid normalvattenstånd, eller högre, är det en perfekt långhelgstur för nybörjare som erfaren!

 

Nattpaddling ovan Karitjärn.

Nattpaddling ovan Karitjärn. 

På väg ner mot Raurenjaure.

På väg ner mot Raurenjaure.

Ett stort litet vattenfall som var paddlingsbart och kul!

Ett stort litet vattenfall som var paddlingsbart och kul!

Rastplats på gräsängar.

Rastplats på gräsängar.

Gräs mellan tårna.

Gräs mellan tårna. 

Perfekta paddlingsförhållanden! 100% njutning.

Perfekta paddlingsförhållanden! 100% njutning. 

Lagom stor fjällbäck.

Lagom stor fjällbäck.

Utloppet ur Lill-Raukasjön.

Utloppet ur Lill-Raukasjön. 

Forssträckan ner mot Raukasjön.

Forssträckan ner mot Raukasjön.

Sannarån.

Sannarån.

En något för stor fors för att paddla för oss då. Med rätt val av linje skulle den nog gå bra att ta ändå.

En något för stor fors för att paddla för oss då. Med rätt val av linje skulle den nog gå bra att ta ändå.

Sannarån ner mot Sannaren.

Sannarån ner mot Sannaren. Riktig vildmarkskänsla. 

Sannaren.

Sannaren.

Äntligen(?) framme!

Äntligen(?) framme!

Annonser

Read Full Post »

Ett drygt år och viss inaktivitet på bloggen senare kommer här äntligen några bilder på denna lättillgängliga å. Med tanke på vilka bra kommunikationer det finns till Testeboån så finns det inga ursäkter att inte ge sig ut och paddla! Turen är ca 6 mil och med en övernattning halvägs så kommer du få en fin tur med lite lugnare nästintill sjöpaddling första dagen och lite mer typisk å paddling med lite mer fart på vattnet andra dagen. Har du lite forsvana så skulle jag säga att denna tur är en perfekt uppvärmning inför dom lite större äventyren!

Det var fortfarande snö på marken när vi satte i strax utanför Ockelbo

Det var fortfarande snö på backen där vi satte i strax utanför Ockelbo

En liten fors vid första bron

En liten fors vid första bron

Den här bilden sammanfattar nog första dagen ganska bra

Den här bilden sammanfattar nog första dagen ganska bra

Kvällspaddling innan det var dags att slå läger

Kvällspaddling innan det var dags att slå läger

En liten ö mitt i Testeboån blev lägerplatsen för kvällen

En liten ö mitt i Testeboån blev lägerplatsen för kvällen

En raserad bro satte tillfälligt stopp för paddling i tarmen till vänster i slutet på Mellansjön.

En raserad bro satte tillfälligt stopp för paddling i sidofåran till vänster i slutet på Mellansjön.

Kyrkan i idylliska byn Oslätfors har hamnat väldigt nära vattnet iom regleringen av ån

Kyrkan i idylliska byn Oslättfors har hamnat väldigt nära vattnet iom regleringen av Testeboån.

Isättning precis nedanför dammen i Oslättfors. Otroligt fin liten by! Vill du bara paddla en dag rekomenderar jag att starta här!

Isättning precis nedanför dammen i Oslättfors. Otroligt fin liten by! Vill du bara paddla en dag rekomenderar vi att starta här!

Nedströms följde otroligt fin paddling. Här skulle jag verkligen vilja paddla på sommaren när allt grönskar.

Nedströms följde otroligt fin paddling. Här skulle jag verkligen vilja paddla på sommaren när allt grönskar.

IMG_3214

Bara att njuta!

IMG_3218

Lunchpaus och efter det en femma.

En av dom lite större forsarna i ån.

En av dom lte större forsarna i ån.

Så här fint i april, tänk dig då på sommaren.

Så här fint i april, tänk dig då på sommaren.

Glida och äta lite fika innan sista rycket fram till Gävle

Glida och äta lite fika innan sista rycket fram till Gävle

Vi avslutade turen efter bron vid Strömbro kyrka

Vi avslutade turen efter bron vid Strömbro kyrka

Read Full Post »

I början av 1900-talet flottningsrensades Klumpån norr om Öjarssjön. Storsten spränges bort och det lilla vatten som rann i ån koncentrerades till en liten ränna stor nog för att flotta timmer i högvatten. Vilket också medförde att ån blev paddlingsbar i högvatten. I somras biotopvårdades dock Klumpån och väldiga stenmassor vräktes tillbaks ut i ån för att gynna livet under ytan. Men bara några veckor innan grävskopan satte igång så hann vi med att paddla Klumpån från början till slut! Vanligtvis drömmer vi om att hitta en opaddlad bäck eller å och få vara de första som ser den från en kajak. Men i detta fall kändes det också lite speciellt att kanske få vara de sista som någonsin fick möjlighet att paddla denna fina å. För fin var den. Tät gammal granskog uppblandat med tallströdda rullstensåsar i ett myller av biflöden och förgrenade tjärnar. Fint väder hade vi också!

En skriftlig beskrivning av ån finns från 2011 då Stefan paddlade samma sträcka själv.

Read Full Post »

Fördomar mot min egen hemstad har tidigare fått mig att tro att rubriken ovan aldrig skulle skrivas. Här finns väl bara igenvuxna diken och lugnflytande kanaler? Det är alltid en skön känsla när fördomar krossas och så även i detta fall. Även om det stundtals var lite väl mycket dikeskaraktär i början av denna vårtur i Vitsån.

Anders har under våren läst en utbildning i Stockholm och har till och från bott i min klädkammare. Självklart skulle detta unika tillfälle tas till vara genom planeringsmöten för sommarens kajaktur och diverse utflykter. (Kan passa på att rekommendera övernattning under bar himmel vintertid. Allt som behövs är varma sovsäckar och en stockeld.) Under en av dessa turer ut i skärgården lade Anders märke till ett mindre vattendrag som rann under nynäsvägen. -Var inte det där strömmande  vatten och vitt skum från forsar? Jo! Någon månad senare så stod vi där och lastade av kajakerna där Vitsån rinner förbi Krigslida.

Framför oss hade vi en mil av iaf någon slags rinnande vatten. Något skeptiska var vi till en början då det var var lite väl mycket dikeskänsla över ån. Men också väldigt vackert vissa sträckor.Tyvärr gjorde sig civilisationen ibland påmind genom diverse flaskor, sprayburkar, bildäck och andra sopor som vi fick paddla oss igenom.

Och så var det det här med alla träd som fallit ner i ån.. Vissa forcerades med lite extra fart och ett frenetiskt gungande upp och över stammar och grenar. Andra fick sågas av från kajaken. Men så sakta så blev diket mer och mer som en bäck och slutligen till en å. När vi närmade oss vägen vid Fors så väntade de första forsarna där vi praktiskt taget paddlade rakt över någons tomt. Där föll Vitsån närmare två meter på bara några tiotals meter så det blev en rolig upplevelse!

När man sedan passerade under väg 73 mot Nynäshamn så kändes det som att ån växte till sig ytterligare. Längs Fors golfbana så slingrade sig ån mot havet med mängder av stora träd som kantade stränderna. Små forsar löste av trädpassager under några kilometer nedströms. Både bäver och ån själv är att skylla för alla paddlingshinder. Dock går det alltid att ta sig upp på land och släpa förbi hindren.

Uppe på land blåste det ordentligt men vi njöt av solnedgången i skydd av träden. Vi blev båda överraskade av hur otroligt vacker Vitsån visade sig vara. Nu hade ju inte löven slagit ut ordentligt än så vi kunde bara fantisera om hur lummigt det skulle vara här om någon vecka.

Timmarna gick och det började bli mörkt. Vi hade som mål att ta oss så långt ner mot havet som vi kunde innan dagen var slut. Dock så är sista biten avspärrad från allmänheten så det är militärt område så helt ut i havet visste vi att vi inte skulle komma. När vi så för andra gången paddlade under vägen mot Årsta havsbad så tilltog trädfällena i ån och den blev i det närmaste ofarbar. Traditionen trogen så blev det så till sist några hundra meters släp av kajakerna ner till vägen där vi tog bussen tillbaks till Krigslida och bilen.

Allt som allt så tog den knappa milen runt sex-sju timmar, matpaus och kajaksläp inräknat.Om det inte hade varit för alla träd som fallit i ån så hade det varit en osannolikt vacker, och rekommenderbar, paddlingså i stockholms närhet! Men är man sugen på äventyr så bege er till Fors och fortsätt därifrån så långt nedströms ni kan! Bara en vecka tidigare hade vattennivån varit 70 cm högre så kanske hade det varit en bättre period att ge Vitsån en chans. I vilket fall en underbar dag!

Som att paddla i en pelarsal.

Döda träd i vägen löser man ibland bäst med en såg.

I övre delen fick vi stundtals inte ens plats med paddeln i vattnet.

En av forsarna på golfbanan.

Jämnt strömmande vatten och höga granar.

Den här granen var sakta men säkert på väg ner i vattnet.

Här blev det snart hopplöst att ta sig fram men det är inte ofta man får paddla bland trädkronorna.

Read Full Post »