Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘2009 Storån’ Category

Den här gången hade vi inte så mycket tid på oss. Men turen var planerad sedan länge och Stefan hade kört ut en gammal aluminiumkanot med skotern till sjön Stor Fulvurn vintern innan. Vi hade sett ån på korta sträckor och den såg otroligt fin ut men vi gick bara på känsla när det gällde paddlingsbarheten. Det hade ju funkat förr!

Förutom våra vanliga vattentäta packsäckar beslöt vi oss även för att packa i en plasttunna som vi fäste vid min mes med spännband för att ha maximalt med vattentätt packutrymme. Det såg ju inte lite roligt ut när vi traskade iväg sen! Lätt var det inte heller, men jämfört med att släpa en kajak var det ju rena drömmen!

Färden började västerut från Russvattnet och första natten sov vi vid Lapptjärnarna som tydligen var ett populärt fiskemål eftersom det var stigat hela vägen fram. Vi hade finväder när vi vaknade och till frukost fick vi den vanliga havregrynsgröten kryddat med nyplockade hjortron och blåbär! Bättre kunde det ju inte bli. Vilken start på dagen!

Idag skulle vi gå ungefär 10 km  innan vi kom fram till kanoten och startplatsen för paddlingen. Av nån anledning började vi oroa oss för att kanoten inte skulle ligga kvar. Tänk om någon ond själ skulle ha stulit den av någon outgrundlig anledning. Stefan sa att han hade gömt den väl och visst var det så:

Om någon hade hittat Stefans skrotkanot och dessutom velat ha den så hade dom fått kämpa länge för att få fram den! Vi dröjde inte med att sjösätta men nog gick den oroväckande djupt med oss och all packning i?! Och aluminium glider ju inte direkt lätt över stenar heller.. Nu började vi oroa oss för hur det skulle gå i forsarna istället, det var inte som Trappern vi hyrt när vi paddlade Ransarn direkt. Vi paddlade över sjön och när vi kom till inloppet till Storån släppte alla tvivel på att vi hade valt fel å! Hur fint som helst!

Tyvärr visade det sig som vi befarat tidigare att aluminiumet riktig sög fast på stenarna i forsarna. Att kanoten gick djupt var inte direkt något problem men att inte gå på någon sten överhuvudtaget i forsarna var omöjligt och vi var ganska nära flera gånger att hamna upp och ner. Hur skulle det här gå när det blev lite brantare längre ner i ån. Hjälp! Vi lät bli att tänka på det och njöt av stunden och den otroligt fina paddlingen mellan forsarna.


Lunchpaus vid en skogskoja ovanför Storflyn

Finpaddling i kalsongerna eftersom vi i nästan varje fors var tvungen att kliva ur kanoten och lyfta den förbi stenar. Vi hade börjat inse att det skulle bli svårt ta dom lite större och stenigare forsarna i den här vattenföringen. Med plast- eller glasfiberkanot/kajak hade det inte varit något problem att ta forsarna. Vi saknade våra kära Yukon Expedition kajaker. Sent fram på kvällen hittade vi en lämplig tältplats vid det sedan länge rivna nybygget vid Lill Fulvurn. Något bekymrade kunde vi konstatera att vi hade kommit betydligt kortare än vårt uppsatta dagsmål eftersom det tagit sån tid i forsarna.

Vi hängde upp våra blöta kläder och sa till oss själva att det inte skulle börja regna på natten. Tänk så fel vi hade, allt var om möjligt ännu blötare på morgonen efter att ha vaknat av att höra regnet smattra mot tältduken. Efter frukost hann vi med lite finpaddling till innan vi skulle komma fram till det lite brantare (och stenigare) partiet av Storån.

Anders och Stefan njuter!

När vi kom fram till forsarna så var dom på tok för steniga och jävliga för en aluminiumkanot. Efter att vi fått kliva ur flera gånger och varit nära att tappa kanoten så insåg vi att det var lika bra ge upp paddlandet för den här gången. Skulle vi hålla på såhär så skulle vår tidsplan spräckas med råge och inte var det kul att i kliva ur och i kanoten för att lyfta den förbi stenar hela tiden. Här gav vi upp:

Och såhär bucklig blev kanoten.

Vi lämnade kanoten under en gran för att Stefan skulle kunna hämta den på vintern igen. Vi packade ihop oss och började gå. Det var ca 15 km kvar innan vi skulle komma fram till vägen där vi skulle bli hämtade. Det var besvärlig terräng  i början med mycket myrar och branta åsar innan vi kom fram till stugan vid Bergflyn varifrån det gick en stig söderut. Väl framme vid Storfallet var det dags för lunchpaus och paddeldrömmar.

Vi längtade mycket efter att paddla, framför allt när vi såg ån. Så vi funderade mycket på vår nästa tur och möjliga ställen att paddla. Då givetvis med våra kajaker. Någon kilometer ifrån vägen under en björk lös backen gul av kantareller!

Väl framme vid vägen lämnade vi packningen och tomgick längs vägen tills vår hämtning skulle komma för att njuta av det fina vädret! Vi hade kommit fram en dag tidigare än vi beräknat och trots att det bara blev en två dagars tur med hälften av den paddling vi hade hoppats på så var vi ändå nöjda. Äventyr är ju äventyr! Vi konstaterade att vi gärna skulle göra om turen med högre vattenföring i ån och varsin kajak istället. Den extra dan vi fick spenderade vi i Stefans familjegård utanför Strömsund med att åka vattenskidor, fälla träd och njuta av omgivningarna! Vi bestämde att nästa år skulle vi satsa på en liten längre tur innan begav oss hemåt.

Så här i efterhand kan det även läggas till att den buckliga kanoten fått egna ben och försvunnit innan Stefan hann dit påsken efter för att hämta hem den. Inte ens urskogen är fri från tjuvar och banditer.

Read Full Post »