Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘2008 Tjäktjajåkka & Kaitumälven’ Category

Vi drömde om att hitta den ultimata fjällpaddlingsturen och ju mer vi tänkte desto mer kände vi att vi ville till Kebne och Tjäktjajåkka. Ingen av oss hade varit där tidigare och vi visste egentligen inte hur paddlingsbar Tjäktjajåkka var, så det var lite av en chansning. Att flyga ut har aldrig varit vår grej och dragningen/bärandet av kajaker tenderade att bli längre och längre och så även denna gång. Den enda vägen vi såg in var från Sitas och där började vår 15 mil långa tur.

Vi handlade nästan all mat i Jokkmokk utom några specialvegoprodukter som vi fixade i Stockholm. Maten blev som vanligt planerad i bilen på väg norrut. Men lite mer framförhållning hade vi ändå den här gången jämfört med förra. Grönsakerna och svampen var torkade. Gröten och brödingredienserna förpackade i portions påsar. Det blir en del mat på en tur som vi beräknat som längst skulle ta 3 veckor. Men viktigast var ändå (det visste vi sedan tidigare turer och framförallt då under lyften) våra 16 st 200g mörka chokladkakor. Energin och glädjen man får av att bara se fram emot att få trycka i sig en halv chokladkaka under bärningen/släpen är nästan lika stor som energin man får av chokladkakan självt.

Väl framme i Sitas laddade vi med lite mat och pratade med stugvärden innan vi satte i kajakerna för att paddla en kilometer innan vi skulle börja dra. Härligt att iaf få ta några paddeltag då vi visste att de närmste dagarna till största delen skulle bli till fots.

På väg från Sitas

När vi hade sett ut färdvägen på kartan så skulle dom två första dagarna bli det längsta släpet utan paddlingsbara sträckor, sen följde en del kortare drag med sjöar och bäckar emellanåt. I stort sett skulle vi följa leden från Sitas och sen vika av och följa Nordkalottleden till Tjäktjavagge. Att vi skulle upp på 958 m ö h hade inte bekymrat oss så mycket innan vi började dra. De första två kilometerna från Sitas är ganska brant stigande och innan vi nått krönet så hade vi börjat tvivla på om det ens var möjligt eller värt att släpa och bära kajakerna i princip konstant uppförsbacke i 3 mil för att komma till Tjäktjajåkka, som vi inte ens var helt säkra på att den var paddlingsbar… Men när vi nått krönet och kunde se ut över fjällen och dit vårt dags mål var satt så släppte alla tvivel. Vi sprang på lätta ben de återstående 2 km till den lilla tjärnen där vi skulle slå läger.

Det är alltid tyngst att släpa och bära kajakerna och all packning på morgonen. Kroppen har inte vaknat och dagsmålen känns overkligt långt borta. Att vi hade mulet väder och alla toppar doldes av molnen var ju också synd. Andra dagen var nog klart en av de jobbigaste. Vi såg dagsmålet, ett sameviste vid sjön Goujujaure från tältplatsen högt upp på ett krön och långt långt borta. Halvvägs och i regnet fick vi äntligen sätta i och paddla 10 m över Ainnajåkka, en välbehövlig paus i bärandet. Även fast vi visste att den längsta sträckan släp utan någon paddling snart var över så kändes uppförsbacken till samevistet oändlig. Stugorna kom liksom inte närmare och krönet där framme var aldrig det sista.. Med mycket spaghetti i benen kom vi till slut fram. Vi åt middag och paddlade över sjön för att slå läger på andra sidan. Vi njöt av paddlingen och drömde om Tjäktjajåkka.

Efter några korta drag och desto mer paddling kom vi fram till slutet av Kaisejaure. Vi hade nu gjort 232 höjdmetrar på ungefär 16 km. Bara 116 höjdmetrar kvar tills vi nått vår högsta punkt på den här turen. Jag blev lite skärrad av örnen som i början av Kaisejaure kom i en spikrak kurs mot mig och flög ca 5 m ovanför mitt huvud när jag satt och åt medan Stefan var och utforskade en gammal torvkåta. Framme på andra sidan Kaisejaure konstaterade vi att dalen vi skulle ta oss upp för såg ut som Tengils land, kargt och stenigt med mörka klippor. Många pauser, en lunch och varsin chokladkaka senare kom vi fram till en underbar liten tjärn som blev vår lägerplats.

Natten var kall och inte blev det mycket sömn för min del. Rått och kallt i sovsäcken, huh. Efter sedvanlig grötfrukost packade vi ihop oss och började röra på oss.  Vi följde Raktasjokken uppåt och just innan sjön var det en jätte fin canjon. Tyvärr för grund för att paddlas. Vi åt lunch i början på Raktasjaure innan vi paddlade över för att återigen börja släpa uppåt. Det var en otrolig utsikt men tyvärr skymdes de högsta topparna av molnen. På något sätt gick den sista biten uppförssläp förvånansvärt fort. Kanske var det för att uppförssläpen ÄNTLIGEN skulle vara slut men antagligen var det för att vi nog var dom första som paddlade på den lilla sjön som ligger på 958 möh! Jag var först att sätta i kajaken och känslan var enorm. Tänkt att jag kanske var den första nånsin att paddla här! och inte illa att sitta i sin kajak på nästan 1000 möh. Vi paddlade runt och njöt! På norrsidan sökte sig snön fortfarande ända ner i sjön.

Paddling på 958 m ö h!

Vädret började bli bättre och humöret var på topp! Tjäktjajåkken hägrade, vi släppte ner kajakerna för fjällsidan och paddlade några fina sel tills vi kom till sjön i dalen som går in mot Tjäktjavagge. Vi hade nu tagit oss ner till 889 möh. Tältet slogs upp på en gräsäng med magnifik utsikt över Kebnekaise och sandstränder i förgrunden.

Jag frös på natten igen trots tjockkalsonger och tröja. Mitt liggunderlag är för kasst helt enkelt, backen suger värmen ur mig. Vädret var kanon och inte ett moln på himlen. Paddlade över sjön, sen var det ganska brant nerför och vi gick förbi ett fint fall i jåkken. Jättefina grässlätter att gå på men vi hade inget tempo. Kom fram till ett fint delta i bäcken där vi åt lunch. Enligt kartan skulle det bara utförslut kvar ned till vårat egentliga mål så lunch åts i gott mod. Men vi fick slita som tusan och det kändes som det var oändligt många krön innan vi kom till nerförsbacken ner mot Tjäktjajåkken där vi var framme vid kl 20.00. Paddlade en lite fors på 100 m innan vi slog läger och åt middag. Vi firade med god efterrätt att vi äntligen var framme vid Tjäktjajåkka. Fantastiskt att se Kebnekaise och sydtoppen! Helt galna fjäll här, inte som man är van att se från en kajak.

På väg ner mot Tjäktjajåkka

Tjäktjajåkken var sjukt fin att paddla! Lite som Lainoälven men med helt galen utsikt och helt turkost vatten. Vi njöt för fulla drag. Strålande väder idag också och vi paddlade ner till just innan bron vid Neasketvagge. Där var det ett fint fall som vi släpade förbi. Sista biten var det 2 m högt videris och stup. Men det var det värt för vi fick en fantastisk lunchplats en bit ovanför renvaktarstugorna, klipphällar ner mot en hölja med helt  turkost vatten. Det var alldeles vindstilla och vi lagade extra god lunch och efterätt. Vi satt och njöt i drygt 2 timmar innan vi packade ihop och paddlade runt lite i höljan just under forsen innan vi paddlade vidare. Snabbt var vi förbi Singistugorna och vi såg lite folk som vandrade längs Kungsleden. Det var helt fantastiskt att bara glida förbi dom som en blodkropp på Kebnes alldeles egen blodåder, Tjäktjajåkken, helt utan ansträngning. Vi hade redan glömt bort vilken anstränging det hade krävts av oss för att överhuvudtaget komma hit. 7 km nedanför lunchplatsen slog vi läger med en liten vemodig känsla inombords. Dels var platsen karg och stenig men framförallt hade vi ju nästan paddlat färdigt biten vi kämpat med att släpa, bära och dra kajakerna i 5 dagar för att komma till. Vi rekade ca 1½ km nedströms och det såg fint men stenigt ut att paddla. Förhoppningsvis blir det inte så mycket släp innan Kaitumstugorna där vi planerat att ta en dags vila och få gå på dass och käka godis! Vi somnade till P1 och vädret och drömde om paddlingen uppströms.

Tjäktjajåkka

Glaciärvatten i Tjäktjajåkka

Det började blåsa som fan på natten och jag fick nån knäpp och trodde att tältet men framförallt alla saker i absiden skulle blåsa bort. Jag väckte Stefan och skrek att tältet håller på att blåsa bort. Stefan skrattade och somnade om direkt och jag ville inte gå ut och spänna tältet eftersom vi kämpat med att få igen dragkedjehelvetet på innertältet som krånglat hela turen. Jag låg vaken och inväntade det värsta.. Givetvis gick ju allt bra och dagen efter skämdes jag för att jag trodde att vi skulle blåsa bort med tält och allt!  Vi paddlade förbi stenforsen innan vi fick bära förbi ett fall. Som tur var kunde vi paddla hela vägen ner till bron ca 3 km ifrån Kaitumstugorna. Paddlingen var fin men inte i närheten av hur paddlingen var i början av Tjäktjajåkken, vi hade helt enkelt blivit för bortskämda med den bästa av fjällpaddling man kan få!
Vi lunchade och började dra de 3 km som var kvar till Kaitumstugorna. Igenom ris och över myrar  men släpa var vi ju vana att göra vid det här laget. Ett jäkla slit och varsin chokladkaka senare och vips var vi framme vid Kaitumstugorna. Vi köpte godis, chips, sylt och betalade dagavgift så vi kunde hänga i stugorna och laga middag och må! Vi mumsade på godiset, spelade kort och lyssnade på radio. När vi tänkte efter så var det ju egentligen helt knäppt att vi släpat kajakerna i 5 dagar för att få 1½ dags paddling i Tjäktjajåkka.. Hursomhelst så var det skönt att släpet var över! Vi planerade för en lugn morgondag och lagom tills vi skulle gå och sova kom regnet efter en helt mulen dag.

Sov ovanligt gott och länge för att vara i tält. Vi gick upp till stugorna och lagade frukost, eldade och spela kort. Efter vi mumsat i oss de sista chipsen lade vi oss på sängarna och lyssnade på radio tills vi somnade. Kring 5 tiden på eftermiddagen packade vi ihop. Det är allt lite märkligt att hänga på fjället med affär, folk och civilisation så därför var det skönt att få sätta sig i kajaken igen. Vi paddlade ca 6 km innan vi slog läger på en udde. Vi kollade in omgivningarna och hoppades på att det skulle sluta regna snart. Det enda vi ville när vi gick och lade oss var att få vara torra.

Efter snabbfrukost (gröt som vanligt) började vi paddla direkt. Blåsigt och lite regnigt men det hade ju kunnat vara värre! Det gick ganska fort att paddla klart övre Kaitumsjön och vi tog lunchpaus vid ett sameviste. Regnet och blåsten hade avtagit men det var fortfarande lite mulet. Vi nötte på hela mellersta Kaitumsjön och vi kunde inte hjälpa att det kändes som en transportsträcka. Vid Tjirtjamströmmarna såg vi minst 10 st fiskare. Jättefin fors, omväxlande strömmande och vitvatten med bra tryck. Det kändes kul och bra att paddla Tjirtjam och det var en försmak av vad som komma skulle. Vi åt middag på en ö just efter Tjirtjamstömmen. Det blev grillat sojakött från Goodstore och nybakt bröd. Helt fantastiskt gott. Efter middagen paddlade vi ca 5 km på spegelblankt vatten innan vi slog lägger på en udde där Coulddajåkken rann ut i sjön. Uppenbarligen var det här en populär udde eftersom det fanns travar med ved och en  plats färdig att slå upp en stor tältkåta på. Antagligen ett av ställena dit fisketuristerna från Tjounajåkk blir skjusade. Tur att vi var ensamma! Vi gick en bit uppför Jåkken innan vi gick till sängs. Totalt idag hade vi paddlat ca 2,3 mil.

Lunchpaus just nedan Tjirtjamströmmarna

Lägerplats vid nedre Kaitumsjön

Vaknade av solsken och att det var tokvarmt i tältet. Vi hängde länge vid tältet och bakade en extra sats bröd och njöt. När vi torkat alla grejer gav vi oss av på en spegelblank nedre Kaitumsjö. Än en gång kändes sjön som en lång transportsträcka och vi längtade till Kaitumälven och strömmande vatten. Framme i Tjounajåkk handlade vi chips (igen) och dasspapper. Passade på att ringa hem och höra att allt var bra och berätta hur allt hade gått för oss. Träffade även en herre som hade SKURK intatuerat på halsen! Han berättade historier om turister och om Tjounajåkk. Vi kollade in hus-harren vid bryggan som tydligen alltid simmade runt där. Vi skaffade oss lite mer info om älven och fick höra  historier om folk som åkt ner för älven med div flyt-tyg och knappt kommit undan med livet i behåll.

Medan personalen i Tjounajåkk höll på att förbereda för att stänga för säsongen började vi paddlingen på Kaitumälven.  I början var det ganska långa sel med lite lättare forsar emellan. Det var fiskare i nästan varje fors en bra bit nedanför Tjouna. Vi njöt av att paddla i strömmande vatten igen och framme i Liettik slog vi läger. Efter middag rekade vi första klass 4:a forsen. Sista halvan såg ut som att vi kunde ta men det såg läskigt ut.. Väl inne i tältet fick jag ett utbrott på dragkedjan till innertältet. Nu hade den jävlats för sista gången!! Jag lovade Stefan att det blir ingen mer tur med det här tältet om inte dragkedjan blir fixad!

Kaitumälven strax efter Tjounajåkk

Nedre Kaitumfallet

Vi vaknade av att det regnade. Bestämde oss för försöka vänta ut regnet men utan resultat. Vi drog förbi klass 4:a forsen, skulle ha varit jobbigt om det hänt nått i början av dan. Sen var det mer eller mindre fors hela vägen till Stor fallet. Mest klass 2-3 men en fors var riktigt stor som vi beslutade oss för att ta. Stefan körde först och det var kul att se han försvinna helt mellan vågorna. Sen var det min tur, första vågen var som att åka in i en vägg.  Min mössa höll på att spolas bort och jag vart blöt in till kalsongerna. En riktig adrenalinkick. Det var kul och skrämmande på samma gång! Många roliga men inte lika stora forsar senare var vi framme vid Stor fallet som vi släpade förbi, tror det vart ca 1 km. Klart en av det roligare sträckorna vi paddlat med många utmanade forsar. Vi åt en chokladkaka och paddlade vidare till lilla fallet som vi också släpade förbi. Vi åt lunch i en öppen rast/renvaktarstuga där vi eldade så det blev bastu! Torkade alla våra kläder och jag passade på att ta ett dopp. Paddlade vidare och slog läger vid en klass 3 fors. Tältet var dyngblött och det skulle nog bli minusgrader. Det här kanske skulle bli sista natten i tältet innan vi var framme i Kaitum. Det kändes lite vemodigt att turen snart skulle vara slut.

Rasplats vid Kaitumälven

Klart kallaste natten! Frost på backen när vi klev upp. Vi vaknade flera gånger av att det droppade vatten från tälttaket i ansiktet på oss. Varför torkade vi inte tältet dagen innan?! Klantigt. Vi bakade bröd och åt upp alla Pecannötter till frukostgröten. Packade ihop och paddlade på och flöt fram men det var en hel del långa sel som stundtals kändes lite sega att paddla. Kul att se Påstavaara fjällen från det här hållet! Åt en chokladkaka var innan vi kom fram till Kamaskobba där vi kollade in en stuga med två välbevarade torvkåtor. Jag tänkte på att hit har säkert pappa åkt för att hälsa på och fiska när han var liten och nu sitter jag här 40 år senare. Vi hade tänkt äta men det glömde vi bort. En bit längre ner i älven beslöt vi oss för att paddla upp för en liten bäck där vi en bit in förvånande nog hittade en liten stuga och ett båtskjul. Vi tog sista klass 3 forsen enligt kartan men den kändes liten. Hungriga bestämde vi oss för att äta i Påstajåkk där min farmor och farfar har bott och senare hade stuga. Numera har min faster och farbror stuga där. Fint att vara på älven där jag känner igen mig! I Påstajåkk var ingen hemma och vi tog lite ved från förrådet och eldade i deras grillplats. Stefan försökte baka mjuk pepparkaka med dåligt resultat. Vi ringde min pappa och beställde hämtning i Kaitum ca 3 km nedströms. Sista biten gled vi fram och försökte njuta så mycket som möjligt av paddlingen innan den här turen skulle vara slut.

Kaitumälven inte långt ifrån Påstajåkk

Avstickare från Kaitumälven

Kaitumälven nedan Påstajåkk

Totalt hade vi tagit oss ca 15 mil från Sitas ner till Kaitum! Det hade varit en kanontur! Visserligen var vi ute kortare än beräknat men när vi väl satt kajakerna gick kilometrarna fort. Att bära och dra kajakerna  i 3 mil var verkligen ett test på hur mycket en Yukon expidition tål. Min höll men Stefans fick/hade en spricka och läckte till och från. Det var också en sliten gammal uthyrningskajak så det kanske inte var så överraskande. Men visst lämnade vi betydande mängder plast kvar på vassa stenar de första milen… Det var också ett sätt att testa våra egna begränsningar, tänk er själva att köra intervall träning i 5 dagar i sträck mer än 8 timmar om dagen! Det gäller att inte tappa hoppet även när det ibland kunde ta en timme för att komma en kilometer. Vi hade nog klarat längre men risken är att bärningen och släpet blir för stor del av turen. Samtidigt finns det inget som är så skönt som att få sätta sig i kajaken och glida fram i glaciär vatten och veta att det är det här vi har kämpat för! Och vi har gjort det på vårt eget sätt, som alltid för egen kraft och på naturens villkor!

Framme i Kaitum!

Read Full Post »