Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘2007 Ransarån’ Category

Efter förra årets långtur med kajak kände vi för att prova på möjligheterna med att paddla klassisk kanadensare till fjälls. Ett önskemål var också kortare bilresa då vi endast hade en vecka på oss denna sommar. Många timmars studerande av fjällkartor ledde till att vi fastnade vi för Ransarån i södra Lappland. Det verkade dessutom finnas möjlighet att använda kanotvagn längs en fyrhjulingsväg för att få ut kanoten den första milen över land till Tjåkkelestugan där årets paddeläventyr skulle börja.

Sagt och gjort hyrde vi en kanadensare, spände fast den på biltaket och begav oss upp på sveriges högst belägna allmänna väg på gränsen mellan Jämtland och Lappland just vid Stekenjokks gamla koppargruva. Som vi hoppats gick den första milen med kanotvagn alldeles utmärkt och sent på morgonen anlände vi till Tjåkkelestugan där vi fick bo i en riktig stuga med vedspis och våningssäng. Stugorna var del i ”norgefararleden” och nyttjades som övernattningsstuga av många som emigrerade till amerika från de här trakterna för hundra år sedan. Framför oss hade vi nu 2,5 mil rinnande vatten och en dryg mil över sjön Ransaren. En vecka skulle gott och väl räcka till för den sträckan så vi bestämde oss för att utforska området till fots innan det var dags att sjösätta kanoten.

En god natts sömn i riktiga sängar med på gränsen till bastuvärme senare packade vi varsin säck med det som skulle behövas för en övernattning till fjälls och begav oss mot nordväst. Färden gick över underbara sandåsar och grönskande blomsterängar. Däremot hade vi aldrig sett björkar så hårt angripna av lövmask förut. Alla blad på samtliga björkar var bara små skrumpna bruna skuggor av deras forna jag. Efter någon timmes vandring kom vi på en gammal herrcykel lutad mot en ledstolpe. Vackert nedbruten av tidens tand och marken som börjat äta den nedifrån. Tydligen så ska det även gå bra att cykla här uppe. Men man börjar ju undra varför den blev lämnad ju härute längs stigen. Kanske var det en gammal sames sista cykelfärd ned från Remdalens sameviste?

Fjällcykling i den gamla skolan

Efter övernattning uppe vid norska gränsen och eldkonst satt på prov genom att göra upp eld på kalfjället i regn så kom solen äntligen fram och det blev brödbak och sojafilésgrillning på stenhäll! Vi tog oss även upp på en fjälltopp och fick en utmärkt utsikt över Ransaråns hela sträckning och en föraning på sjön Ransaren. Paddelsugna som vi var tog vi oss ner till stugan igen för en sista stugkväll med  iskallt bad innan årets paddeltur skulle börja på riktigt.

Sjösättning skedde en kilometer nedströms stugan då det var för stora forsar för en första tur i kanot. Väl i vattnet visade sig Ransarån vara ännu finare än vi hoppats på! Sandstränder och pooler som lockade till bad bakom nästan varje krök. Första dagen bjöd bara på en fors om var stor nog för att vi skulle släpa förbi. Det verkade vara gott om stor fisk i ån och ett rikt djurliv ovan vattnet som satte extra krydda på naturupplevelsen! Dagen efter nådde vi fram till fallen vi sett på kartan. Vi klev ur kanoten och började tåga den nedför de första små forsarna. Vid ett tillfälle drog den fast under en sten och fylldes med vatten. Hade vi inte varit noga med att spänna fast allt hade både ryggsäckar, tält och mat fortsatt rakt ut i fallet. Med tur och små marginaler lyckades vi få in både packning och kanot utan att själva trilla i. Färden fortsatte 1,5km i klassisk stil med kanot på släp genom buskar och snår.

Minuten innan kanoten vattenfylldes

En natt och ett släp senare nådde vi en helt vindstilla Ransarn i strålande sol. Efter tips av människor vi mött längs färden så bestämde vi oss för att besöka ”Ransarkungens” gamla hemman Ljusliden som ligger i en vacker södersluttning ner mot sjön. Numera är husen öppna för vandrare och har både telefon och över 15 bäddar så här ringde vi hem och njöt av den sista dagen av årets traditionsenliga fjälltur. Hemfärden över sjön gick utan bekymmer och väl framme vid båtrampen fick vi skjuts tillbaks till bilen vid Stekenjokk. Ganska skönt att slippa bli skjutsad 4 mil på den rishög till cykel vi lämnat där innan vi påbörjade paddlingen.

Vår första paddeltur i dessa mer södra fjäll var över förväntan och lockade till mer turer. Nya åar diskuterades redan på vägen hem och resulterade i 2009 års miniexpedition.

Read Full Post »