Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Mindre turer’ Category

Ett drygt år och viss inaktivitet på bloggen senare kommer här äntligen några bilder på denna lättillgängliga å. Med tanke på vilka bra kommunikationer det finns till Testeboån så finns det inga ursäkter att inte ge sig ut och paddla! Turen är ca 6 mil och med en övernattning halvägs så kommer du få en fin tur med lite lugnare nästintill sjöpaddling första dagen och lite mer typisk å paddling med lite mer fart på vattnet andra dagen. Har du lite forsvana så skulle jag säga att denna tur är en perfekt uppvärmning inför dom lite större äventyren!

Det var fortfarande snö på marken när vi satte i strax utanför Ockelbo

Det var fortfarande snö på backen där vi satte i strax utanför Ockelbo

En liten fors vid första bron

En liten fors vid första bron

Den här bilden sammanfattar nog första dagen ganska bra

Den här bilden sammanfattar nog första dagen ganska bra

Kvällspaddling innan det var dags att slå läger

Kvällspaddling innan det var dags att slå läger

En liten ö mitt i Testeboån blev lägerplatsen för kvällen

En liten ö mitt i Testeboån blev lägerplatsen för kvällen

En raserad bro satte tillfälligt stopp för paddling i tarmen till vänster i slutet på Mellansjön.

En raserad bro satte tillfälligt stopp för paddling i sidofåran till vänster i slutet på Mellansjön.

Kyrkan i idylliska byn Oslätfors har hamnat väldigt nära vattnet iom regleringen av ån

Kyrkan i idylliska byn Oslättfors har hamnat väldigt nära vattnet iom regleringen av Testeboån.

Isättning precis nedanför dammen i Oslättfors. Otroligt fin liten by! Vill du bara paddla en dag rekomenderar jag att starta här!

Isättning precis nedanför dammen i Oslättfors. Otroligt fin liten by! Vill du bara paddla en dag rekomenderar vi att starta här!

Nedströms följde otroligt fin paddling. Här skulle jag verkligen vilja paddla på sommaren när allt grönskar.

Nedströms följde otroligt fin paddling. Här skulle jag verkligen vilja paddla på sommaren när allt grönskar.

IMG_3214

Bara att njuta!

IMG_3218

Lunchpaus och efter det en femma.

En av dom lite större forsarna i ån.

En av dom lte större forsarna i ån.

Så här fint i april, tänk dig då på sommaren.

Så här fint i april, tänk dig då på sommaren.

Glida och äta lite fika innan sista rycket fram till Gävle

Glida och äta lite fika innan sista rycket fram till Gävle

Vi avslutade turen efter bron vid Strömbro kyrka

Vi avslutade turen efter bron vid Strömbro kyrka

Read Full Post »

I början av 1900-talet flottningsrensades Klumpån norr om Öjarssjön. Storsten spränges bort och det lilla vatten som rann i ån koncentrerades till en liten ränna stor nog för att flotta timmer i högvatten. Vilket också medförde att ån blev paddlingsbar i högvatten. I somras biotopvårdades dock Klumpån och väldiga stenmassor vräktes tillbaks ut i ån för att gynna livet under ytan. Men bara några veckor innan grävskopan satte igång så hann vi med att paddla Klumpån från början till slut! Vanligtvis drömmer vi om att hitta en opaddlad bäck eller å och få vara de första som ser den från en kajak. Men i detta fall kändes det också lite speciellt att kanske få vara de sista som någonsin fick möjlighet att paddla denna fina å. För fin var den. Tät gammal granskog uppblandat med tallströdda rullstensåsar i ett myller av biflöden och förgrenade tjärnar. Fint väder hade vi också!

En skriftlig beskrivning av ån finns från 2011 då Stefan paddlade samma sträcka själv.

Read Full Post »

Fördomar mot min egen hemstad har tidigare fått mig att tro att rubriken ovan aldrig skulle skrivas. Här finns väl bara igenvuxna diken och lugnflytande kanaler? Det är alltid en skön känsla när fördomar krossas och så även i detta fall. Även om det stundtals var lite väl mycket dikeskaraktär i början av denna vårtur i Vitsån.

Anders har under våren läst en utbildning i Stockholm och har till och från bott i min klädkammare. Självklart skulle detta unika tillfälle tas till vara genom planeringsmöten för sommarens kajaktur och diverse utflykter. (Kan passa på att rekommendera övernattning under bar himmel vintertid. Allt som behövs är varma sovsäckar och en stockeld.) Under en av dessa turer ut i skärgården lade Anders märke till ett mindre vattendrag som rann under nynäsvägen. -Var inte det där strömmande  vatten och vitt skum från forsar? Jo! Någon månad senare så stod vi där och lastade av kajakerna där Vitsån rinner förbi Krigslida.

Framför oss hade vi en mil av iaf någon slags rinnande vatten. Något skeptiska var vi till en början då det var var lite väl mycket dikeskänsla över ån. Men också väldigt vackert vissa sträckor.Tyvärr gjorde sig civilisationen ibland påmind genom diverse flaskor, sprayburkar, bildäck och andra sopor som vi fick paddla oss igenom.

Och så var det det här med alla träd som fallit ner i ån.. Vissa forcerades med lite extra fart och ett frenetiskt gungande upp och över stammar och grenar. Andra fick sågas av från kajaken. Men så sakta så blev diket mer och mer som en bäck och slutligen till en å. När vi närmade oss vägen vid Fors så väntade de första forsarna där vi praktiskt taget paddlade rakt över någons tomt. Där föll Vitsån närmare två meter på bara några tiotals meter så det blev en rolig upplevelse!

När man sedan passerade under väg 73 mot Nynäshamn så kändes det som att ån växte till sig ytterligare. Längs Fors golfbana så slingrade sig ån mot havet med mängder av stora träd som kantade stränderna. Små forsar löste av trädpassager under några kilometer nedströms. Både bäver och ån själv är att skylla för alla paddlingshinder. Dock går det alltid att ta sig upp på land och släpa förbi hindren.

Uppe på land blåste det ordentligt men vi njöt av solnedgången i skydd av träden. Vi blev båda överraskade av hur otroligt vacker Vitsån visade sig vara. Nu hade ju inte löven slagit ut ordentligt än så vi kunde bara fantisera om hur lummigt det skulle vara här om någon vecka.

Timmarna gick och det började bli mörkt. Vi hade som mål att ta oss så långt ner mot havet som vi kunde innan dagen var slut. Dock så är sista biten avspärrad från allmänheten så det är militärt område så helt ut i havet visste vi att vi inte skulle komma. När vi så för andra gången paddlade under vägen mot Årsta havsbad så tilltog trädfällena i ån och den blev i det närmaste ofarbar. Traditionen trogen så blev det så till sist några hundra meters släp av kajakerna ner till vägen där vi tog bussen tillbaks till Krigslida och bilen.

Allt som allt så tog den knappa milen runt sex-sju timmar, matpaus och kajaksläp inräknat.Om det inte hade varit för alla träd som fallit i ån så hade det varit en osannolikt vacker, och rekommenderbar, paddlingså i stockholms närhet! Men är man sugen på äventyr så bege er till Fors och fortsätt därifrån så långt nedströms ni kan! Bara en vecka tidigare hade vattennivån varit 70 cm högre så kanske hade det varit en bättre period att ge Vitsån en chans. I vilket fall en underbar dag!

Som att paddla i en pelarsal.

Döda träd i vägen löser man ibland bäst med en såg.

I övre delen fick vi stundtals inte ens plats med paddeln i vattnet.

En av forsarna på golfbanan.

Jämnt strömmande vatten och höga granar.

Den här granen var sakta men säkert på väg ner i vattnet.

Här blev det snart hopplöst att ta sig fram men det är inte ofta man får paddla bland trädkronorna.

Read Full Post »

Storbäcken har gett det fantasifulla namnet Bäck till byn där jag bor. På sommaren är den bara en liten brun strimma som söderut ringlar sig fram mellan åkrar och skogspartier nästan fram till havet där den mynnar i Dalkarsån. Norr och västerut letar den sig för det mesta fram i skogen men den rinner såklart genom endel åkerpartier här med. Den södra delen har jag paddlat från Bäck till Bygdeå i vårfloden för två somrar sen. I somras hade jag tänkt paddla den norra och västra delen i vårfloden men det blev aldrig av och sen var det ju försent. Men nu tack vare den milda vintern och det ihärdiga regnandet var det plötsligt lika högt flöde som i vårflod. Så varför inte ge sig ut på lite vinterpaddling!? Sagt och gjort, termometern visade -3 grader och solen sken så det var bara att leta rätt på flytväst och kapell, lasta kajaken och ge sig iväg!

Körde ca en dryg mil hemifrån till byn Yttre Storbäck där jag satte i. Planen var att paddla ända hem till Bäck, ta mig en fika och åka tillbaka och hämta bilen. Det var en mycket märklig och rolig känsla att paddla mitt i vintern med snö på stränderna och en del is på kanterna av bäcken. Men vattnet var högt nog så det gick att paddla även i forsarna.

Den första kilometern var det omväxlande fors med bredare sel som var isbelagda. Så det gällde att ta fart i forsen för att komma sig upp på isen. Sen var det bara hoppa eller kanske snarare jucka sig fram över isen tills man nådde vattnet på andra sidan. Synd att jag glömde isdubbarna, det hade varit praktiskt att dra sig fram över isen med. När dom bredare selen upphörde och bäcken äntligen rann in i skogen blev bäverfällorna ett problem istället. En del gick att paddla under och en del över men ganska många fick jag hoppa ur kajaken och släpa förbi. Ganska klurigt eftersom det ibland var svårt att komma till kanten pga isen.

Det hela tog betydligt längre tid än jag trott och jag hade bara kommit en knapp tredjedel när tänkt att jag borde vara hemma. Nåja tur att jag tog med pannlampa! Men än var det inte mörkt. Bäcken blev bättre och bättre både med mindre is och bäverfällor så nu flöt det på ganska bra! Härligt att flyta fram i skymningen på en bäck som är ca 3-4 meter bred snö och stundtals tät granskog på sidorna. Jag njöt tills bäverfällor möjligjorde mer släp då jag tog upp och drog kajaken över en åker. Otroligt vad lätt det glider på snön, kanske är det vinterturer jag och Stefan ska börja med?

Hursomhelst var det dags att tända pannlampan och nu fick paddlingen ännu en dimension! Mörkret omslöt mig och ljuset från pannlampan fick träden och snön att kasta märkliga skuggor framför mig där jag flöt fram. Plötsligt var det två ögon mitt framför kajaken som snabbt försvann under vattnet när jag kom närmare. Antagligen en utter som undrat vad som kom flytande på dess bäck!? Fortfarande franns det endel is att ta sig över men för det mesta räckte det att bara ta fart. Bäverfällorna gick som tur var att glida under eller bara köra över. Väldigt skönt att slippa kliva i och ur kajaken.

När jag kommit till bäckens sista sträcka där den ringlar sig fram mellan åkrar på var sida blev det mer is och kajaken fick agera isbrytare. Det gick frammåt men inte så fort. Väl framme vid bron som var mitt slutmål kämpade jag för att komma in till stranden. Väl där tar jag ett kliv på det jag tror är strandkanten men i själva verket bara är is med lite vass i och plumsar rakt ner i bäcken. Blöt och kall kravlar jag mig upp, vinkar till en traktor och en bil, tömmer skorna och räddar kajaken innan jag ringer för att säga att jag är hemma och oskadd. En erfarenhet rikare och min första vinter och mörkerpaddling senare sitter jag nu och dricker en kopp varm choklad och njuter av mitt äventyr!

Länk till GPS-tracken här

Read Full Post »

Detta år skulle vi ta en extra tur som uppvärmning. Platsen var Klumpån i norra Jämtland från Lill-klumpvattnet till Öjarssjön och tiden var kristi himmelsfärd. Tyvärr gick våra planer, iaf Anders planer, i stöpet då han föll med cykeln och skadade axeln bara en vecka före avfärd. En skada som skulle hänga kvar långt in på sommaren och äventyra den riktiga sommarturen… Men det gick ju bra som ni kan läsa om i inlägget innan! Dock kunde inte jag, Stefan, slita mig från vår uppgjorda plan och eftersom jag ändå skulle vara i krokarna den helgen så var det bara till att ge sig ut.

Försommar och högvatten var en förutsättning för att den lilla Klumpån skulle vara farbar och det var ju läget nu. Början av Juni är för övrigt en väldigt fin tid i de fjällnära skogarna. Våren börjar släppa sitt grepp, fågellivet är intensivt och känslan av att hela sommaren ligger framför en med allt vad det innebär av kajakturer och vildmark!

Klumpån ligger väldigt smidigt till för min del så bara jag fick skjuts ut så skulle jag kunna paddla hela vägen tillbaks till stugan. Skjuts fick jag och kilometern genom skogen ner till Lill-Klumpvattnet gick i gott mod! Så skönt att äntligen få komma ut på riktigt efter en lång vinter och ”fuskturer” (inget illa ment skärgårdspaddlare) i skärgården. Kajaken sattes i och efter ytterligare nån kilometer var jag äntligen nere i ån. Fantastisk fin skogså så här i högvatten! Ån blev rensad för flottning i början på seklet och rester av flottningen går att se lite överallt i form av gamla dammar och spelbåtar i olika stadier av förfall. Men kanske mest tydligt är avsaknaden av storsten i strömfåran. Turen gick i behaglig mak genom små strömsträckor uppdelade av större och mindre höljor. Gammelgranar hängde in över åkanten på ena sidan och gamla tallar kantade den andra. Jag grämde mig över att Anders inte hade möjlighet att följa med för det här var en riktigt fin paddeltur.

Färden gick vidare ner genom Stor-Klumpvattnet och plötsligt när jag kollade upp mot skogen stod en älgko med kalv bara 10 meter bort på en ås över mig! Vi tittade på varann i några sekunder innan hon tyckte jag var för obehaglig och lunkade vidare. Sen tidigare vet jag att det här är björntäta marker men ett björnmöte från kajak kanske är lite väl mycket att hoppas på… Dagen och turen flöt på i ett behagligt tempo och när jag så kom ut på Öjarssjön så hade solen just börjat snudda vid trätopparna i nordväst. Sista milen över sjön var otroligt vacker i skymningsljus med spaning på boplatser till fiskljuse och kappaddling med storlom. Här på sjön där jag varit sen liten kände jag mig hemma och jag njöt av varenda paddeltag. Det var en sån kväll som inte gick att beskriva med ord.

Som sista uppmaning så kan jag slå ett slag för kajak- eller kanotäventyr under tidig sommar när högvatten plötsligt gör små åar och bäckar paddelbara som annars bara är oframkomliga stenskravel. Passa på för det finns många pärlor att upptäcka!

Släp genom urskog bjuder på utmaningar.

Rast vid en gammal flottarkoja. Vattennivån var nästan en halvmeter över det normala.

Kulturspår. Flottningsrester. Det är spännande med gamla mänskliga spår. I en tall en bit upp i skogen har jag hittat en inskription från -86, som inte var 1986.

Härliga forssträckor som man bara kan glida nedför utan att paddla.

Read Full Post »