Decemberpaddling i Storbäcken 2011

Flöden:: Inlägg; Kommentarer

« Bonustur 2011 Klumpån

Decemberpaddling i Storbäcken 2011

december 28, 2011 av Utebloggen

Storbäcken har gett det fantasifulla namnet Bäck till byn där jag bor. På sommaren är den bara en liten brun strimma som söderut ringlar sig fram mellan åkrar och skogspartier nästan fram till havet där den mynnar i Dalkarsån. Norr och västerut letar den sig för det mesta fram i skogen men den rinner såklart genom endel åkerpartier här med. Den södra delen har jag paddlat från Bäck till Bygdeå i vårfloden för två somrar sen. I somras hade jag tänkt paddla den norra och västra delen i vårfloden men det blev aldrig av och sen var det ju försent. Men nu tack vare den milda vintern och det ihärdiga regnandet var det plötsligt lika högt flöde som i vårflod. Så varför inte ge sig ut på lite vinterpaddling!? Sagt och gjort, termometern visade -3 grader och solen sken så det var bara att leta rätt på flytväst och kapell, lasta kajaken och ge sig iväg!

Körde ca en dryg mil hemifrån till byn Yttre Storbäck där jag satte i. Planen var att paddla ända hem till Bäck, ta mig en fika och åka tillbaka och hämta bilen. Det var en mycket märklig och rolig känsla att paddla mitt i vintern med snö på stränderna och en del is på kanterna av bäcken. Men vattnet var högt nog så det gick att paddla även i forsarna.

Den första kilometern var det omväxlande fors med bredare sel som var isbelagda. Så det gällde att ta fart i forsen för att komma sig upp på isen. Sen var det bara hoppa eller kanske snarare jucka sig fram över isen tills man nådde vattnet på andra sidan. Synd att jag glömde isdubbarna, det hade varit praktiskt att dra sig fram över isen med. När dom bredare selen upphörde och bäcken äntligen rann in i skogen blev bäverfällorna ett problem istället. En del gick att paddla under och en del över men ganska många fick jag hoppa ur kajaken och släpa förbi. Ganska klurigt eftersom det ibland var svårt att komma till kanten pga isen.

Det hela tog betydligt längre tid än jag trott och jag hade bara kommit en knapp tredjedel när tänkt att jag borde vara hemma. Nåja tur att jag tog med pannlampa! Men än var det inte mörkt. Bäcken blev bättre och bättre både med mindre is och bäverfällor så nu flöt det på ganska bra! Härligt att flyta fram i skymningen på en bäck som är ca 3-4 meter bred snö och stundtals tät granskog på sidorna. Jag njöt tills bäverfällor möjligjorde mer släp då jag tog upp och drog kajaken över en åker. Otroligt vad lätt det glider på snön, kanske är det vinterturer jag och Stefan ska börja med?

Hursomhelst var det dags att tända pannlampan och nu fick paddlingen ännu en dimension! Mörkret omslöt mig och ljuset från pannlampan fick träden och snön att kasta märkliga skuggor framför mig där jag flöt fram. Plötsligt var det två ögon mitt framför kajaken som snabbt försvann under vattnet när jag kom närmare. Antagligen en utter som undrat vad som kom flytande på dess bäck!? Fortfarande franns det endel is att ta sig över men för det mesta räckte det att bara ta fart. Bäverfällorna gick som tur var att glida under eller bara köra över. Väldigt skönt att slippa kliva i och ur kajaken.

När jag kommit till bäckens sista sträcka där den ringlar sig fram mellan åkrar på var sida blev det mer is och kajaken fick agera isbrytare. Det gick frammåt men inte så fort. Väl framme vid bron som var mitt slutmål kämpade jag för att komma in till stranden. Väl där tar jag ett kliv på det jag tror är strandkanten men i själva verket bara är is med lite vass i och plumsar rakt ner i bäcken. Blöt och kall kravlar jag mig upp, vinkar till en traktor och en bil, tömmer skorna och räddar kajaken innan jag ringer för att säga att jag är hemma och oskadd. En erfarenhet rikare och min första vinter och mörkerpaddling senare sitter jag nu och dricker en kopp varm choklad och njuter av mitt äventyr!

Länk till GPS-tracken här