Detta år skulle vi ta en extra tur som uppvärmning. Platsen var Klumpån i norra Jämtland från Lill-klumpvattnet till Öjarssjön och tiden var kristi himmelsfärd. Tyvärr gick våra planer, iaf Anders planer, i stöpet då han föll med cykeln och skadade axeln bara en vecka före avfärd. En skada som skulle hänga kvar långt in på sommaren och äventyra den riktiga sommarturen… Men det gick ju bra som ni kan läsa om i inlägget innan! Dock kunde inte jag, Stefan, slita mig från vår uppgjorda plan och eftersom jag ändå skulle vara i krokarna den helgen så var det bara till att ge sig ut.
Försommar och högvatten var en förutsättning för att den lilla Klumpån skulle vara farbar och det var ju läget nu. Början av Juni är för övrigt en väldigt fin tid i de fjällnära skogarna. Våren börjar släppa sitt grepp, fågellivet är intensivt och känslan av att hela sommaren ligger framför en med allt vad det innebär av kajakturer och vildmark!
Klumpån ligger väldigt smidigt till för min del så bara jag fick skjuts ut så skulle jag kunna paddla hela vägen tillbaks till stugan. Skjuts fick jag och kilometern genom skogen ner till Lill-Klumpvattnet gick i gott mod! Så skönt att äntligen få komma ut på riktigt efter en lång vinter och “fuskturer” (inget illa ment skärgårdspaddlare) i skärgården. Kajaken sattes i och efter ytterligare nån kilometer var jag äntligen nere i ån. Fantastisk fin skogså så här i högvatten! Ån blev rensad för flottning i början på seklet och rester av flottningen går att se lite överallt i form av gamla dammar och spelbåtar i olika stadier av förfall. Men kanske mest tydligt är avsaknaden av storsten i strömfåran. Turen gick i behaglig mak genom små strömsträckor uppdelade av större och mindre höljor. Gammelgranar hängde in över åkanten på ena sidan och gamla tallar kantade den andra. Jag grämde mig över att Anders inte hade möjlighet att följa med för det här var en riktigt fin paddeltur.
Färden gick vidare ner genom Stor-Klumpvattnet och plötsligt när jag kollade upp mot skogen stod en älgko med kalv bara 10 meter bort på en ås över mig! Vi tittade på varann i några sekunder innan hon tyckte jag var för obehaglig och lunkade vidare. Sen tidigare vet jag att det här är björntäta marker men ett björnmöte från kajak kanske är lite väl mycket att hoppas på… Dagen och turen flöt på i ett behagligt tempo och när jag så kom ut på Öjarssjön så hade solen just börjat snudda vid trätopparna i nordväst. Sista milen över sjön var otroligt vacker i skymningsljus med spaning på boplatser till fiskljuse och kappaddling med storlom. Här på sjön där jag varit sen liten kände jag mig hemma och jag njöt av varenda paddeltag. Det var en sån kväll som inte gick att beskriva med ord.
Som sista uppmaning så kan jag slå ett slag för kajak- eller kanotäventyr under tidig sommar när högvatten plötsligt gör små åar och bäckar paddelbara som annars bara är oframkomliga stenskravel. Passa på för det finns många pärlor att upptäcka!
Släp genom urskog bjuder på utmaningar.
Rast vid en gammal flottarkoja. Vattennivån var nästan en halvmeter över det normala.
Kulturspår. Flottningsrester. Det är spännande med gamla mänskliga spår. I en tall en bit upp i skogen har jag hittat en inskription från -86, som inte var 1986.
Härliga forssträckor som man bara kan glida nedför utan att paddla.
